Känns fruktansvärt konstigt. Alla sommrar har man sprungit på den tomten,

lekt med sina bästa kusiner och sin syster.

Sprungit bort till konsum och köpt glass när man velat.

Den stora stugan som alla älsakde.

Den finns inte där. Att veta att den tomten där stugan stod på, står ett helt annat hus idag.

Alla dessa år man har åkt upp till Glommen på helgerna, i början av April, till slutet av Augusti.

Och att inte vara i Glommen denna midsommar ÄR konstigt.

Men samtidigt måste man vara berädd på förändringar.

Men samtidigt gör de så ont i mig att vi aldrig någonsin kommer få tillbaka den stugan.